1984 Min första dator, VIC-20

Min kompis Lasse hade redan 1983 en VIC-20. Det är en hemdator från företaget Commodore som med dåtidens mått hade ett överkomligt pris.

Prestandan på VIC-20 är en 1 MHz-processor som heter 6502, ett RAM-minne på 3,5 Kb (3500 tecken) och inbyggd basic. Som skärm används en vanlig TV. Programmen lagrades på kassettband med 300 bit/sekund. Det kunde ta minuter att ladda in ett stort program.

VIC-20 kan även ha så kallade cartridges. Det är en modul som sätts in baktill på datorn. I modulen finns en ROM-kapsel med mjukvara som autostartar då datorn startas.

Innan 1982 hade jag en gammal grön gigantisk skrivmaskin, men julen 1982 fick jag min fina lilla skrivmaskin. Där skrev jag mängder med olika saker och knackade i stort sett varje dag.

Och så blev det att jag skrev mitt första datorprogram på min skrivmaskin 1983. Till min hjälp hade jag en tidning som listade alla basic-kommandon. Jag hade läst på, funderat hur det kan fungera och sedan skrev jag programmet ”gissa talet”.

Programmet ber användaren att tänka på ett tal mellan 1 till 100. Därefter följer ett antal frågor, är talet större än 50? ja, är talet större än 75, nej, är talet större än 63. Till slut hade datorn gissat talet och man kunde börja om.

Mitt program fungerade helt utom att jag vänt åt fel håll. Det upptäcktes snabbt och vi kunde spela detta tråkiga spel. Det som lockade var att vi nu kunde börja skriva egna program.

 

Jag var 12 år och sparade pengar. 5 Kr i veckopeng var inte mycket ens 1983 men jag förhandlade upp det hela till 31 kr i månaden. Dessvärre med avdrag per dag ifall jag inte bäddade sängen på morgonen. Första månaden tappade jag 7 kr på detta men sedan hände det aldrig att jag missade sängbäddningen.

Pappa kallade mig för snåljampe eftersom jag var så gniden. Alla pengar jag fick skulle gå till en dator. Efter ett år hade jag fyllt år, det hade varit jul och jag hade arbetat lite extra. Då hade jag 700 kr. Pappa insåg att jag skulle få spara i ett par år till om det skulle fungera så jag fick låna resten av beloppet.

Enligt pappa skulle det vara bortkastade pengar eftersom jag inte skulle använda datorn. Vi köpte VIC-20 och en bandspelare, och jag var strålande glad. Pappa köpte en liten TV att ha på uteplatsen när han skulle sola på sommaren, men däremellan kunde jag låna den till datorn.

 

Jag skrev program i basic. Det blev mängder med olika program och jag utforskade allt som gick att utforska med VIC-20. Samtidigt var jag aktiv med Hanvikens friidrott och tränade med dem. På sommarhelgerna var vi ute på tävlingar och jag sprang Bollmoraloppet, på Bosön och många andra lopp.

Hanvikens sportklubb hade problem med lokaler och ledare under 1985. Det blev kort sagt strul. Efter en tävling på Trollbäckens IP var det nog för mig. Jag ville inte gå dit något mer, och då gjorde inte syrran det heller.

Nu hade jag slutat att träna men inte slutat att röra på mig. Varje dag gick jag eller cyklade till skolan. På helgerna var jag ute med kompisarna, vi sparkade boll och cyklade mest hela dagen.

 

Under 1985 fick jag se en störthäftig dator hos min kompis: Spectravideo 318.